Historia

Historien om Långsjähöjden

Marken på Långsjöhöjden köptes och byggdes 1966 av byggnadsfirma C A Lilliesköld från privata markägare. Området var till dess inte planlagt. Här fanns då en del sommarstugor och skog.
Byggmästaren begärde att en detaljplan skulle tas fram, vilket var en förutsättning för att byggnation överhuvudtaget kunde företas.
En detaljplan (dåvarande stadsplan) upprättades av Stadsbyggnadskontoret. Detaljplanen reglerar var, hur och i vilken omfattning man får bebygga ett område (planläggning av området, tomtindelningar samt gatu- och installationsdragningar) samt de juridiska förhållandena för den gemensamma tomten (lagar och avtal mot tex Stockholm vatten och elverket.)

För att höja exploateringen på området, dvs bygga fler hus och få mer grönområden, beslutades att vissa fastigheter lades på gemensam tomt utan kommunal gata vilken bl a gynnade alla köpare genom en lägre totalbyggnadskostnad för hela området.
En förutsättning för att detta skulle fungera var att det bildades två gemensamma tomter för parker och parkering, kv Kvartetten nr 26 kv Sextetten nr 73. Det betyder att alla fastigheterna kring Sextetten nr 73 fick ett servitut över den gemensamma tomten samt en gemensam anslutning till el, vatten och avlopp.

Förutsättningarna för att bebygga området måste regleras juridiskt och man beslutade att det skulle bildas en gemensam förening som skulle äga, driva och förvalta de gemensamma tomterna.

Långsjöhöjdens villaförening bildades 1967 och köpte formellt tomterna av byggmästaren för en symbolisk summa.

Husen

Husen ritades av Gösta Nordin Arkitektkontor genom Gösta Nordin och Hans Alfont Ark SAR och byggdes av byggmästare C A Lilliesköld. De modernistiska husen var på sin tid ansedda som de dyraste och attraktivaste kedjehusen i Stockholm.

Varje fastighet äger och ansvarar för 1/63 av de två tomterna och man är därför vid köp av fastighet tvingad genom föreskrifter i stadsplanen att ansluta sig till villaföreningen. Senare kom en ny lag (samfällighetslägen). Föreningen beslöt av olika anledningar att inte göra om föreningsformen.

Med den nybyggaranda som då rådde fanns ingen oro att medlemmar skulle hamna i tvist med varandra pga av oklara förhållanden. Snöröjningen kring Sextetten sköttes i samband med övrig gata och man stack till chauffören en slant som tack. De många småbarnen i området gjorde att lekparkerna och allmänningarna prioriterades. Här har funnits idéer om bandyrink, tennisplan och pool som turligt nog inte realiserats då föreningen varken hade försäkringar eller bygglov för detta! Med tiden har husen bytt ägare inte bara en utan kanske flera gånger och informationen har fallit bort till nya ägare om det obligatoriska medlemskapet och vad det innebär att bo på Långsjöhöjden.

Man har efter hand installerat ett kabel TV nät som man gemensam bekostat, detta knyter samman alla fastigheter.

Då dåvarande Gatukontorets underentreprenörer upphandlades på årsbasis av kommunen ökade snöröjnings- och sandningskostnaderna för Sextettens gatstump markant. Tidigare hade föreningen även en "service" till medlemmarna att vid varje städdag upplåta 2 stora containrar som även de kostade avsevärda summor efter privatiseringen. Detta belastade medlemmarna och man beslutade att avskaffa denna "service"

Dock har föreningen, genom sina medlemmar, inte möjlighet att sköta snöröjning internt, vilket har utretts.

En medlem, som bott i ett liknande område, ifrågasatte föreningens juridiska status om det skulle ske en incident som kunde bli kostsam för samtliga medlemmar. För att undanröja alla tvister, bibehålla samma starka sammanhållning och gemenskap i vår förening som tidigare beslutades att en, av årsmötet utsedd, grupp skulle utreda och ge förslag till en samfällighetslösning som skulle passa alla.

Efter två års utredningar genomfördes en Lantmäteriförrättning och hösten 2003 bildades

Långsjöhöjdens samfällighetsförening.

STOCKHOLM UTANFÖR TULLARNA

Långsjö präglas i huvudsak av villabebyggelse, uppförd alltifrån åren kring förra sekelskiftet fram till våra dagar. Här finns också småstugor från 1940-talet och 1950-talet och på den sk Långsjöhöjden ligger ett kedjehusområde från 1960-talet. Terrängen är bitvis mycket kuperad och stadsplanen har ett slingrande gatunät med oregelbundet formade kvarter vilket skapar en omväxlande gatubild. I söder gränsar villaområdet till Långsjön med Huddinge på andra sidan.

Småstugor och kedjehus

En hel del kvarter i stadsdelens västra delar förblev obebyggda intill 1940- och 1950-talet då omkring 150 småstugor uppfördes här i småstugebyråns regi. I kvarteren Knoten, Löjan, Karpen och Ackordet byggdes på 1940- talet närmare femtio småstugor, flertalet i en våning och klädda med träpanel. På 1950-talet växte ett drygt hundratal småstugor upp i stadsdelens nordvästligaste hörn, merparten av dem putsade.

Under senare hälften av 1960-talet tillkom Långsjöhöjden, ett område med drygt sextio kedjehus. Som genom sitt läge högt uppe på en höjd är helt avskilt från stadsdelen i övrigt. Det röda fasadteglet med inslag av svartmålad träpanel kring fönsterpartierna och de mycket branta pulpettaken ger husen ett speciellt uttryck som tillsammans med den samordnade markplaneringen gör det lilla området till en god representant för tidens gruppbebyggelse i mindre skala. Arkitekt var Gösta Nordin."

Utdrag ur Stadsmuseums bok "Stockholm utanför tullarna" utgiven av Stockholmia Förlag

(med tillåtelse från förlaget)

Text ursprungligen från www.stockholm.se/alvsjo
Kort historik

Älvsjötrakten är en gammal kulturbygd. Här finns en av stadens äldsta byggnader, Brännkyrka kyrka från 1100-talet. Fram till 1900-talets början utgjorde området ett typiskt jordbrukslandskap, med stora sätesgårdar som Långbro, Älvsjö och Örby slott, med anor från 1500- och 1600-talen.
Järnvägen och markägandet har haft stor betydelse för bebyggelsens lokalisering och utbyggnadstakt. De första busslinjerna kom under 1920-talet och drevs till en början i privat regi, men 1931 togs trafiken över av Stockholms Spårvägar.

Älvsjö villastad

Älvsjö villastad började byggas ut 1908 och redan 1915 hade en stor del av tomterna exploaterats. Resterande delar byggdes i princip under 1910- och 20-talen. Området är ett gott exempel på de villastäder som uppstod utmed stambanan i början av seklet. Området är delvis kuperat och har ett slingrande gatunät. Tomterna är förhållandevis stora och kvarteren är oregelbundna till formen. De smala gatorna kantas av mycket grönska och i trädgårdarna finns i allmänhet äldre, stora träd bevarade. Området har ett kulturhistoriskt värde som är av stor vikt att bibehålla.
Älvsjö
Älvsjö station invigdes år 1879. Trettio år senare, 1909, började Älvsjö villastad byggas ut och på 1920-talet var i stort sett hela området utbyggt. Området är delvis kuperat och har ett slingrande gatunät och förhållandevis stora tomter. Bebyggelsen utgörs huvudsakligen av villor i 1 1Ê2 våning. Under 1920-40-talen byggdes ett antal flerbostadshus kring Älvsjövägen, dit stadsdelens servicefunktioner förlades. Öster om järnvägsstationen ligger Stockholmsmässan, invigd 1971, samt ett arbetsområde söder om Magelungsvägen-Älvsjövägen. Genom stadsdelen går Älvsjövägen som har hög trafikbelastning.
Området kring Älvsjö har en relativt ung befolkning. Det finns drygt 300 lägenheter, bland vilka storlekarna varierar. En övervägande del av bostäderna ägs av enskilda personer. Vid Stockholmsmässan i Älvsjö ligger ett hotell. Servicenivån i Älvsjö centrum är relativt hög, med post, bank, apotek och livsmedelsbutiker.

Herrängen och Långsjö

På 1910-talet hade utbyggnaden av villor i stadsdelarna påbörjats. Småstugorna i Herrängen byggdes huvudsakligen i slutet av 1940- och i början av 1950-talet. Stugorna uppfördes genom självbyggeri i stadens regi. Området är kuperat och såväl hus som gator anpassar sig fint till terrängen.
Områdena har relativt ung befolkning med en stor andel barn. Antalet bostäder är i Herrängen drygt 1 100 och i Långsjö knappt 900. Lägenheterna är stora och finns nästan uteslutande i villor och småhus ägda av enskilda personer. I Långsjö finns en dagligvarubutik, Herrängen saknar serviceutbud.

Lerkrogen

Redan i slutet av 1600-talet fanns en liten krogbyggnad intill Allmänna Landsvägen som ledde söderut från staden. Krogen kallades Lerkrogen och låg 400 m väster om Brännkyrka kyrka. Socknens fattigstuga låg på motsatta sidan av vägen. Vägen har också kalalts Kungsvägen, Kyrkvägen eller Göta Landsvägen.
Under 1700-talet bedrevs krogrörelse i omgångar på arrende och däremellan var Lerkrogen enbart bostadshus.
I början på 1800-talet till- och påbyggdes det gamla huset, troligen för att kunna ta emot övernattningsgäster och fick då sitt nuvarande utseende. När järnvägs- och vägutbyggnaderna i Älvsjö skedde i slutet av 1960-talet nedmonterades och uppmärktes Lerkrogen. Efter ett långdraget utredande bestämdes slutligen att Lerkrogen skulle återuppföras 1986 på samma tomt som "Doktorsvillan" alldeles intill Älvsjö station.

Älvkvarnstenen

Skålgropstenen eller Älvkvarnstenen flyttades till Lerkrogen i oktober 1994. Den låg ursprungligen i Hästhagen väster om Älvsjö Gård (ca 100 m i nuvarande Konsumentvägens förlängning i Älvsjö industriområde). När SJ byggde vagnhallarna i Älvsjö skuffades den undan till en skogsbacke intill korsningen av Rågsvedsvägen och Huddingevägen. Där låg den sedan undanskymd och bortglömd i många år.
Älvkvarnstenen har utmejslade skålgropar som anses ha samband med offerriter. I folktron föreställde man sig älvorna mala säd i groparna. I Stockholmstraktens natur- och kulturminnen (Sthlm 1935) har den nr 331 i fornminnesregistret: "Älvkvarnstenen, troligen från yngre järnåldern (400-1050 e Kr), intill 1,60 m lång och 1 m största bredd med ett 90-tal älvkvarnar...."